Såattehh..
It is time!
Det var en tid sen jag skrev nåt här, mest för att jag inte kom på nåt intressant att skriva och hade annat att göra i livet, som att överleva sommaren utan att alkoholförgiftas, få nya vänner och lära känna bekanta så pass att de blir vänner, fundera på om jag skulle iväg till Sverige eller stanna kvar här på denna lilla ö, som jag alltid har tyckt varit för jävlig rent ut sagt, men den har visat några positiva sidor, även om några sidor var bara positiva för en liten stund..
Jag stannade kvar här och skaffade ett jobb för att tjäna ihop pengar och känna lite på arbetslivet, och det går väl hyfsat, fortfarande lite ovan och sådär, men jag börjar anpassa mig! Och jag ångrar inte att jag inte stack iväg på äventyr i Sverige, hade jag gjort det hade jag inte lärt känna de personer jag nu känner och för första gången på väääldigt länge känns det verkligen som jag har vänner, och inte "vänner"!
Ett år har snart gått sen jag föll i en riktigt djup depression pga den mycket mänskliga känslan kärlek.. Jag filosoferar fortfarande över hur vi människor, allra minst jag, kan bli så kära i en person och även efter de vi blivit kära i har svikit oss och vi känner oss lurade kan vi fortfarande på nåt väldigt konstigt sätt fortsätta vara kära i dom, när vi borde hata dom och inte alls bry oss om dom! Men jag gissar att det är vetskapen om att den personen vi blev kära i fortfarande finns där nånstans djupt inom och att den kanske dyker upp igen som håller vårt hopp och kärleken vid liv, tills det dyker upp någon som är bättre på alla sätt och bryr sig mer om en än den man var kär i... Ni förstår väl vid här laget att jag skriver om mig själv.. men jag är ganska säker på att jag inte är ensam om att känna så här, man som kvinna!
Återigen är jag inne i en depression, men inte alls lika stor som den för ett år sen och jag vet att den definitivt inte kommer vara lika länge som förra gången! Egentligen är det mest en liten kamp inom mig som utspelar sig där sidorna som kämpar är att jag ska komma över det som hänt och bara glömma det och blicka framåt eller att jag ska fortsätta vänta och hoppas på att personen dyker upp igen på nåt mirakulöst sätt! Jag vet redan att den förstnänmda sidan kommer vinna för det andra kommer aldrig att hända och redan att jag erkänner detta är ett steg i rätt riktning, men jag har en lång väg framför mig! Det behövs väl bara att jag hittar min själsfrände.. igen... suck.. det suger att tro att man hittat den, men så visar det sig att man har fel.. men jag är ganska säker på att hon finns i Sverige nånstans! Möjligheten finns att hon finns här på Åland nånstans och jag behöver bara öppna ögonen för att finna henne, men jag tvivlar starkt på det! (Kanske hon finns nån helt annanstans i världen också, you never know!)
Helt otroligt vad mycket bättre man kan må av att skriva av sig lite och berätta åt andra människor vad som pågår inom en själv! Redan nu känns det som en stor sten har släppts från mitt hjärta (väl använd metafor, jag vet..) och det känns bra! Så jag antar att det är väl bara att fortsätta i rätt riktning! Hmm.. när jag tänker efter har jag bara efter detta jag har skrivit nu inatt (oj jääävlar vad tiden flyger iväg...) kommit en lång väg i rätt riktning!! Allt jag behöver nu, är ett vettigt slut.
FY FAN VAD JAG ÄR BRA!
Igår var slutet på min barndom och början på mitt vuxenliv
Igår söp jag
Imorse hade jag jävligt ont i fötterna och korkade upp en champagne i Stadhusbacken
Idag steg jag upp klockan 17.00
Varför då?
FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEN!!!!
Efter ett utomordentligt bra tal á la Lucas Mendes var resten av dan helt fucking AWESOME! Många gratulationer och rosor har jag fått också och jag tackar så helt extremt mycket för dessa! Jag blev helt förvånad över att så många gav mig rosor också och jag har säkert fortfarande märken runt halsen!
Sedan var det dags för middag på Nautical och det var då den riktiga festen började och den slutade sedan på Stadshusparken med fötter som värkte så inåt helvete och en flaska champagne! Lite ironiskt är det att jag var som mest full när jag låg i sängen och champagnen började verka... men men.
På tal om nånting helt annat: Blink-182 ska tydligen släppa ett nytt album snart och FY FAN VAD JAG HAR VÄNTAT PÅ DET!!! :D:D:D:D
Dessutom har jag blivit helt frälst i dubstep av någon anledning..
If I tear you open wide and take a look inside, are you pretty?
Kärleken är grym, det har man hört förut, men jag har aldrig riktigt upplevt hur grym den kan vara, förräns nu. Först är man jättekär, speciellt när man vet att den man är kär i är kär i en själv också. Då är det helt underbart. Tyvärr kan det gå som det gick för mig.. Den man är kär i tappar sina känslor för en helt plötsligt, utan att man har en aning om varför, och det gör så ont! Först kommer sorgen och saknaden, sen tillkommer depressionen och nu kommer hatet och ilskan. Jag är så jävla arg, irriterad och ledsen! Minsta lilla sak som går fel så blir jag arg på! Men den avtar väl snart, hoppas jag.
Som jag nämnt tidigare ändrar det jag lyssnar på beroende på hur jag mår så jag tänker skriva några artister jag lyssnar mycket på nu och vilket album. Orkar inte fixa med youtube eller spotifylänkar så vill ni lyssna vad det e för skit jag lyssnar på så får ni kolla upp det själva.
Bring Me the Horizon - There is a hell, believe me I've seen it. There is a heaven, let's keep it a secret och deras andra album Suicide Season
Slipknot - Alla album
My Chemical Romance - Danger Days
Blink 182 - Blink 182
Avenged Sevenfold - Nightmare
30 Seconds to Mars - A Beautiful Lie och This is War
Bullet for my Valentine - Fever
One Republic - Dreaming Out Loud
Soilwork - The Panic Broadcast
The Used - Alla album
Sen lyssnar jag inte på precis alla låtar på dessa album, men de flesta.
På tal om nånting helt annat: så kommer jag inte på nåt annat.
This is a dream
I'm hearing voices
Suddenly
A light, so bright
Beautiful sounds, wonderful visions
My body feels so warm
I never thought i could feel this way
It happend so fast
The most happiest days in my life
I'm hearing voices
You are so beautiful
Every day, every minute
Every second with you was gold
But now it's all gone
Now I'm lost in this darkness
Trying to escape
But it wont let me
Running, trying to outrun it
Slowly I'm fading away
All my anger, all my hatred
Will soon rise to the surface
Will soon be unleashed
But still
I will always love you
This is not a dream..
Kevin D
-
Fan
Varför måste det göra så ont?
Varför måste man utstå en sån här smärta?
Varför finns det kärlek?
Merry Christmas!
På bilresan upp köpte min kära familj en CD med namnet "Hits for Kids". Hade jag inte haft en bok att läsa och en iPod med riktig musik hade jag inte överlevt resan på över tio timmar.
Den musiken är det ingen skicklighet i, ingen känsla som helst. Och just den musiken uppstod när datorer fick teknologin att spela upp datagjorda ljud. Det var över hälften av låtarna på den skivan som man riktigt hörde att det var bara datorer som spelade musiken, till och med rösterna. Tack vare ett program som heter "Auto-Tuner" kan vem som helst som ser bra ut sjunga nu och tjäna pengar. Det är ingen som helst skicklighet att sjunga nu för tiden och det gör mig så arg! Dessutom låter låtarna precis likadant också.. Den musiken jag pratar om är själva definitionen av pop-musik, i alla fall börjar jag tänka på det här när jag hör ordet pop. Artister som t.ex. Enrique Iglesias och Britney Spears använder ofta detta program för att rätta till deras röster så att det sjunger precis varenda ton rätt, fast det e ju datan som sjunger åt dom då.
Näe, annat var det på den gamla goda tiden! Då var det ren skicklighet att sjunga och på livekonserter var scenen full med instrument och bandmedlemmar istället för dansare som studsar omkring. Det var riktig musik! Gitarr, bas, trummor och eventuellt en synt eller ett vanligt piano.
Nu tycker jag inte all musik som enbart skapats av en dator är dålig. Det finns massor av låtar som är helt underbara och grymma fast dom är helt elektroniska och nu snackar jag DUBSTEP!
http://www.youtube.com/watch?v=G6GIdGhxyHw&feature=channel
Så om ni vill lyssna på riktig musik, lyssna på rock/metal/punk och gammal musik från slutet av 80-talet och bakåt!
På tal om nånting helt annat: Vad arg jag är på SVT.. Här sitter jag och ser halvt fram emot Kalle Ankas jul (brukar inte se på det längre men tänkte va lite nostalgisk) och när Musses, Långbens och Kalles campingsemester dyker upp på TV-rutan märker jag att det har klippt bort så satan! T.ex. när långben gör popcorn genom att sätta in fingret i eluttaget! Vad ledsen jag blev! Och det var inte bara i den delen av programmet utan i nästan alla andra också! SKANDAL!! SVT kan ta sig i röven tycker jag, efter det här..
Jag har äntligen hittat en serie som jag absolut älskar! Har aldrig garvat så mycket åt en serie någonsin! Dens namn är Cyanide & Happiness och ni finner den på http://www.explosm.net och här kommer ett litet smakprov som jag noga har valt ut:
Cyanide & Happiness @ Explosm.net
Läs och njut!
Roses are red and violets are blue, they both look pretty good baby girl but then so do you
Själv tänker jag se Nakna pistolen trilogin än en gång och skratta som jag aldrig skrattat förut, men samtidigt gråta en skvätt, ty lika roliga filmer som dessa kommer aldrig mer att bli gjorda.
Saaaaaaaaatan vad kallt det är! Och snö i massor! Det är jävligt synd att snön ska vara så förbannat kallt, annars är den ganska mysig. Men jag har en känsla av att den kommer bli kvar här länge, väldigt väldigt länge. Den försvinner säkert i början av maj skulle jag tro. Fast en bra sak med att det är den kallaste vintern på 1000 år är att det troligen kommer bli den varmaste sommaren på 1000 år. Hoppas jag. Eller bara för att jag skrev det där kommer det inte ens bli sommar utan det går direkt från vår till höst. Det skulle va perfekt...
På tal om nånting helt annat: Så hade jag en gång en båt, den var rosa, gammal och gjord av plast. Men det var förra sommaren, förra sommaren. Svara mig duuu, var e den nuuu? Jag bara undrar, var e den nu?
Joo, jag vet! Den sjönk faktiskt förra hösten för att det regnade så mycket och länspumpen funkade inte.
"To see you when I wake up
Herp derp
Helgen tillbringades på Lemböte och det var fjärde året jag firade lilla jul där. Men nu är det över. Det här var nog sista helgen jag spenderade på Lemböte på väldigt länge. Kommer mest troligen bara hälsa på på sommaren när syster jobbar. Ska även skriva ut mig ur kyrkan så snart som möjligt.
Lördagen: Jag, Lucke, Marie och Andrea far ut och letar efter en gran i ungefär 2 och en halv timme. Vi hittade granen efter 2 timmar så vi släpa på granen i en fucking halvtimme i kanske 3-4 kilometer över stenar och myrar och allt satans skogskit. Och den var tung också! Jag och Lucke släpa den hela vägen och sen testa Marie och Andrea och de orkade släpa den kanske 10 meter.. Sen skulle den pyntas. Det var extra jobbigt för vi hade hittat en gran med extra stor stam så den välte hela tiden, slutade med att den fick stå emot väggen.
Miss Gunilla var extra sur den här helgen också så det var förjävligt..
Middagen var god
"Gissa låten" och ringlekarna var kul
Usch, det är inte roligt att berätta vad som har hänt!!
nää, jag skojar (fast ändå inte) men det var nog helt okej ändå tills efter glöggen och pepparkakorna.
Det är natten mellan lördag och söndag som gjorde den här Lembötehelgen till den bästa någonsin. Har inte haft så här roligt på evigheter och det tack vare Annina, Minna och Mathias. Tackar så mycket får man väl säga!
På tal om nåt helt annat: Jag är så sinnessjukt glad just nu och jag älskar det! Som jag nämnt tidigare så ändrar musiken jag lyssnar på beroende på hur jag mår. Grejen e den att jag kommer inte på vad för musik jag blir glad av, det var för längesen.. Men jag håller på att leta! Blink gör mig alltid glad så ett band har jag i alla fall.
Hoppas ingen blir ledsen nu, men jag har inget mer att skriva. Det är snustorrt i skallen..
Joo, jag sov 18 timmar från söndag till måndag!
Inspirationen flödar!
En låt som jag redan har spelat in klart tog över ett år att få klar och den ligger på facebook just nu, men en nyare och förhoppningsvis bättre version kommer snart upp. Kan berätta ungefär hur det går till för mig att spela in en låt:
Steg 1: Alla låtar har trummor och jag har inga trummor hemma så jag använder ett program för att simulera trumljudet. Det gör jag genom att lägga in noter i ett fönster och det tar ungefär några dar och när jag e klar så hänger datan sig och jag måste börja om.
Steg 2: Sedan är det basens tur. Jag har fått en bas av min kära morfar som funkar helt okej, men p.g.a dåligt ljudkort så får jag ej till det ljudet jag vill ha. Återkommer till det. Sedan när jag e klar med att försöka få till ett ljud brukar jag stänga ner och försöka igen senare och då går det bättre. Börjar spela in och när jag är klar följer
Men det som tar längst tid är ändå att komma på själva låten och skriva text till den, det är riktigt jobbigt!
På tal om nånting helt annat: Det var ett tag sen och jag har sagt att jag skulle försöka uppdatera så ofta jag kan. Det gick åt helvete så nu säger jag så här: Jag uppdaterar när jag har nåt att skriva om eller bara vill få ur mig en massa random saker, kanske en historia dyker upp rätt som det e. But, You know what really grinds my gears? KYLAN! Den kan fara åt helvete.. När jag kommer och ska in i bilen for jag hela skon full med snö och så får jag knappt upp dörren. Så ska det skrapas is och allt möjligt. Sedan ska man köra på ishala vägar som fortfarande är ganska hala med vinterdäck och värmen kommer på precis när jag kommer till skolan.. Näe, det enda bra med vinter är nog julen och att man kan skida.
"Ät gul snö, det kan vara öl"
Brrrrrrrrrrr..
Ett spel har släppts. Ett spel i mängden av en massa andra spel, men just det här spelet är mer efterfrågat än alla andra. Så efterfrågat att folk köar klockan halv 12 på natten till realese-dagen. En av dessa personer var jag. Spelet var Call of Duty: Black Ops. Spelet är ett skjut-spel och det går helt enkelt ut på att döda varandra. Och varför är det här så mycket roligare än nåt annat spel? Ingen aning, men roligt är det!
Det är ganska konstigt hur spel kan påverka oss människor på det viset att vi till och med köar mitt i natten bara för att ha det. I går satt jag och spelade och såg att över 700000 var online! Och det bara på PS3, så tillsammans med XBOX360 och PC så blir det långt över en miljon (sen har vi dom som inte har Internet men spelar ändå)! Som sitter och dödar varandra. Ganska meningslöst. (enligt statistiken i spelet har alla spelare dödat 0,15% av världens befolkning, på 4 dagar.)
En vanlig matchen i spelet kan se ut lite så här:
Matchen börjar. Spelplanen är liten. BOOM! du är död.
Börjar om. Springer en stund. BOOM! du är död.
Nog blir man förbannad när sånt händer..
Och jo, som rubriken säger: ni tjejer som har pojkvänner eller försöker få på g med någon så kommer inte få se så mycket av den killen ett tag framöver :)
På tal om nånting helt annat: Vintern närmar sig med stormsteg, bokstavligt talat! Jävligt kallt ute, bilen startar inte för att det e så förbannat kallt och jag fryser händerna av mig! Hade jag inte haft handskar skulle jag vara tvungen att amputera händerna p.g.a förfrysning nu!
Och alla minns onsdagen.. Jag kommer gåendes till min bil när jag ska hem och tänker "jäaavlar vad det snöar!" men inte mer än det. Sätter mig i bilen, får nätt och jämnt igång den, backar ut, kör ut från lusses parkering och testar att bromsa hårt. Bilen fortsatte som om ingenting hände och hade jag inte tagit i vägkanten hade jag fortsatt ner för hela vägen! Försöker köra uppför backen mot ÖHS och bara står på stället och kommer nästan ingen vart. Till slut är jag uppe på jämn nivå och det tog typ 10 minuter.. Jag tänker "Hur satan ska jag komma hem såhär?" så jag glider ner mot Avancia (bokstavligt alltså) och ställer mig där eftersom jag ändå ska jobba.
Allt det där skulle inte ha hänt om jag hade satt på vinterdäck.. Och summerat kan man säga att jag var som Bambi på hal is om ni inte orka läsa hela texten.
Back from England!
Eller så inte..
Men i alla fall så ska jag berätta långt, utförligt och så detaljrikt som det bara går om min resa till the Great Britain, England, Manchester!
Sprit, fotboll och mera fotboll.
På hemresan hände dock lite mera (och nu bryter jag mot en av mina regler om att jag inte får berätta om vad jag har gjort men skitsamma!) och nu kommer en liten berättelse:
4 män skulle hem efter en resa full med sprit och fotboll. En tog ett flyg och vi tog farväl av honom. 3 män var kvar och dessa män åkte 2 kilometer från Arlanda tills resan fick ett abrupt slut. Bilen dog och vi fällde en tår för den, ty den for till himmelen. Döden kom och hämtade den efter en timme att den hade dött och medans vi tog farväl skickade vi röksignaler om att vi var strandsatta. Efter en halvtimme visste vi att vårt rop på hjälp hade nått fram när en gul bil dök upp från ingenstans och stannade framför oss! Vilken tur vi har, trodde vi. Bilen kördes av en inkompetent, kvinnlig invandrare som inte ens kunde prata svenska! Vi startade färden mot passagen till helvetet och det som egentligen skulle ta en timme tog en och en halvtimme. Skeppet som tog oss till helvetet gick först tre så ytterligare en timme spenderades med att vänta.. vi tog oss varsin korv och gick sedan ombord på skeppet. Till vår förvåning väntade vår döda bil på oss när vi anlänt, så då var det ingen tvekan om att vi kommit till helvetet.
Observera att denna berättelse är lite smått överdriven!
På tal om nånting helt annat: Fotboll.
En boll.
75 223 stycken såg på matchen mellan Manchester United och Tottenham. Nästan 3 gånger hela Ålands befolkning! Det är sjukt! Men jag måste erkänna att även om jag inte är så jätte fotbollsintresserad så var det riktigt snygga grejer som hände på plan och stämningen på läktaren var toppen när ungefär 75000 skrek samtidigt!
Men nu ska jag ta och dra åt helvete!
Music everywhere!
Toner som uppstår genom att en eller flera sträng vibrerar. Rytmiska ljud slagna i en takt som får en att undra hur jävla snabb kan man vara? Texter så originella att man häpnar över textskrivarens påhittighet.
Tyvärr är den populäraste musiken tvärtemot vad jag just skrev. Den är tråkig, texterna är förutsägbara och man kan sjunga med fast man aldrig har hört en sån låt förut. Det gör ont i hjärtat på mig när jag tänker på att den sorts musiken är den som mest tilltalar folk.
Britney Spears, Christina Augilera, Måns Zelmerlöw, Darin, Justin Bieber, Eric Saade, Enrique Iglesias och flera.
Jag fullständigt hatar dessa artister! Kan hålla med om att det låter bra, men de har oftast inte skrivit den själva (Britney..) och ibland använder dom till och med auto-tuner (Enrique..). Det blir så fruktansvärt tråkigt i längden och jag förstår faktiskt inte personer som gillar sådan musik. Förlåt om någon tar åt sig nu, men pop kan ta sig i röven!
Nu tänker jag tipsa er om lite riktig musik, musik som bandet själv har skrivit, texter som är intelligenta och känslosamma, musik som jag gillar!
Som många vet tycker jag väldigt mycket om metal och rock, men det som inte så många vet är att jag tycker om väldigt känslosam musik också. Min musiksmak ändrar hela tiden beroende på hur jag mår och känner mig. Har jag nyss gjort slut med en tjej lyssnar jag först på extrem metal och sedan på väldigt sorglig musik och lyssnar på det väldigt länge och så har det nästan alltid varit.
Men nu följer lite musik som jag fullkomligt älskar!
Coldplay
Breaking Benjamin
Celldweller
Gojira
In Fear and Faith
Miss May I
Muse
Nirvana
Parkway Drive
Jeff Buckley
Damien Rice
Lars Winnerbäck
Det här får räcka tills vidare, men det kommer att komma mer! Det kan jag lova er.
Musiken är underbar, den ger mig en sorts lugnande känsla, får mig att glömma bort allt det sorgliga.
Musik är mitt liv och utan den.. skulle jag nog vara död vid det här laget.
"So save your breath, I will not hear
JAAA!!!
Nu är det en sån där speciell händelse att jag uppdaterar två gånger på en dag!
Dessutom har jag fixat lite med designen på bloggen, men mer kommer!
Fuck!
Goddag!
Jag är så jävla förbannad på min dator att jag kan ta med den till stenkrossen och slänga den i sjön eller i berget, bara den går sönder!!! Tänk att en liten fil kan göra sån skada...
FOLK! SE FÖR FAN TILL ATT HA ETT VIRUSSKYDD!
Dessutom ser ni att jag har lekt lite med HTML.
Så då har även jag fastnat
i den här nya trenden, eller nya kan man väl inte kalla det längre, som kallas att blogga. En blogg är som en online dagbok som alla andra kan se, har jag hört.
Screw that!
Den här bloggen kommer inte bli som någon annan blogg som någonsin existerat! (hoppas jag i alla fall!) Det kommer bli humor, tankar, mina åsikter, speciella händelser och framförallt MUSIK!
Jag ska försöka att inte skriva så mycket om vad som har hänt under dagen för då blir jag precis som alla andra "vanliga" bloggare.. Ärligt talat så tycker jag verkligen inte om bloggar som enbart går ut på vad som har hänt under dagen, det ska väl vara i så fall att det händer väldigt intressanta saker eller att jag antingen tycker väldigt mycket om personen i fråga eller att jag respekterar denne och därför tycker det är intressant att se vad som händer i den personens liv. Som Kissie... Eller så ljuger jag.....
Japp, jag ljuger.
Så jag kräver inte att ni måste följa den här bloggen! Kommer antagligen inte att uppdatera varje dag för jag kommer att glömma bort, men jag ska försöka! (men en sak är säker, max en uppdatering om dagen om det inte händer nånting väldigt speciellt)
Och nu kommer en liten del som kommer att återkomma i varje inlägg jag gör.
På tal om nånting helt annat: Mina gitarrer har blivit döpta och heter nu Blackie (akustiska) och Damien (elektriska). Fick en impuls att jag måste döpa mina gitarrer helt plötsligt. Fast kanske inte helt plötsligt sådär utan en msn-konversation var en liten bidragande faktor.
Okej, stor faktor.
Okej, om inte hon hade sagt att hennes gitarr hette något och påpekat att alla borde döpa sin gitarr hade jag aldrig kommit på tanken att döpa mina gitarrer.
Men nu är det gjort! Tack än en gång för att du fick mig på tanken. Du vet nog vem du är. Fast bara om du läser det här! Fast tänk om du inte läser det här?! Det får jag aldrig veta... om du inte helt enkelt säger att du läste det här..
ibland är jag ganska dum...
Men nu har jag plågat er tillräckligt och tänker avsluta detta inlägg. Designen kommer att ändras så fort jag får tid (alltså hjälp). Det sista jag säger är att de som inspirerade mig till denna sorts bloggskrivande är Måns Eriksson och Linus Olsson. Tackar!
OVER AND OUT!